Prolog

Berättelser från Berlin. 15 dagar innan Sir Theodors fest

En man i tweedkostym står utanför en skimrande nattklubb, han kastar ett öga på sitt fickur. Gatan myllrar av liv. Bohemiska flanörer, kvinnor i vackra aftonklänningar, en och annan tveksam figur i skuggorna. Från en restaurang bredvid hörs en jazztrumpet, och på avstånd en spårvagns rytmiska dunkande. Natten har vaknat i Berlin.

En bit bort, lite avsides, sitter två kvinnor på en bänk och betraktar nöjeslivet. De är nyinflyttade i staden, deras kappor en aning nötta.

Plötsligt ritas ett vitt streck över den mörka himlen – en fallande stjärna! Kvinnornas blickar möts, ett outtalat samförstånd hänger i luften. Så brister de ut i skratt.

”Du kan aldrig gissa vad jag önskade mig!” säger den ena retsamt.

”Att bli nattklubbarnas drottning?” fnittrar den andra. ”Eller gå på en föreställning så vågad att polisen måste ingripa?”

”Bra gissat... men nej. Jag drömde om en midnattstur med en stilig chaufför, att svischa genom stadens gator, under broarna, ut i nattens äventyr.”

”Och jag,” funderar hennes vän, ”jag önskar att vi kunde utforska Berlins djupaste hemligheter, kanske något... ockult? Att dyrka månen och nattens gudar i en mystisk ritual, som får hela staden att förändras.”

”Du är allt tokig, du. Men egentligen, vill vi inte mest gå på fest? En härlig, oförglömlig fest!”

”Ja, det var i alla fall inte jobbet på Posten som lockade mig till Berlin.”

De tystnar ett ögonblick, innan en av dem plötsligt rycker till.

”Titta där borta!” säger hon och pekar över gatan. ”Är det en… leopard, som den eleganta kvinnan tar med sig in på nattklubben?”

”Det är sånt som bara händer i Berlin, Marigold.”

”Kom, vi följer efter! Vi kanske kan smita in på något sätt.”

De skyndar över gatan. Och med ett leende och en vit lögn tar de sig förbi kön och in på nattklubben.